Vi beställer varsin kaffe och börjar prata persiska. Om kriget. Om att folk har blivit lite knäppa. Om hur det som händer i Iran sipprar in i allt vi gör och förändrar samtalen, stunderna. Det är först när jag lägger mobilen på bordet och sätter på inspelningen som vi byter till svenska.
Mittemot mig sitter konstnären Afrang Nordlöf Malekian, född 1995, verksam mellan Stockholm och Berlin. I sina performance-, installations- och numera även litterära verk utgår han ofta från arkivmaterial för att undersöka hur historia och estetik formas och förändras över tid.
– Jag går in i arkivet med en öppen blick, och sen hittar jag historier som skaver eller som jag tycker saknas.
Det börjar där. Inte i en färdig idé, utan i utforskandet av materialet. Han använder lyssnandet som praktik, söker efter viskningar, efter de röster som inte ges utrymme att tala. Boken Sagan om den kvinnliga och manliga solen, skriven tillsammans med Nour Helou och utkommen på Glänta i våras, tar avstamp i en berättelse om när Afrang själv skulle ta en ny passbild i Iran. Fotografen redigerade bilden på plats, gav honom rosiga kinder och ett suddigt filter över ansiktet. I boken finns liknande fotografier, handkolorerade porträtt med överdrivna färger och drag. Genom mytologier, arkiv och bilder – från Qajar-målningar till fotoarkiv i Beirut – undersöker de hur skönhetsnormer tar form och förskjuts.
– För mig handlar grävandet i arkiv om att förstå olika hierarkier som kollapsat in i varandra och skapat nya uttryck och hierarkier i sin tur.
Iran är ständigt närvarande i hans verk, men sällan som en tydlig plats. Det finns genom ett granatäpple. En lejonsvans. En referens till Forough.
När Afrang pratar om symbolerna han arbetar med i boken – lejonet och solen – handlar det inte om att återvända till ett ursprung, utan om att förändra hur symbolerna fungerar. Lejonet, som ofta framställs som något som ska besegras eller visa på makt, får här en egen röst.
– Jag ville utforska vilka andra positioner lejonet kan inta.
Jag tänker tillbaka på performanceverket “The Lion’s Tail” från 2025, där lejonet agerar fotoobjekt och blir tillsagt att luta sig bakåt, svanka mer, slicka sig på tassen.
– Mycket av det jag jobbar med handlar i slutändan om att bringa nationalistiska ideal ur balans.
Det här innehållet är exklusivt för betalande prenumeranter
Prenumerera nu för att få tillgång till allt vårt innehåll och hålla dig uppdaterad med våra nyhetsbrev.