– Ska vi sitta här i en timme? Då går jag och byter om.
Alva Bratt försvinner ut och lämnar mig och Nils Wetterholm i det sterila konferensnumret, inte helt olik miljön där The Dance Club utspelar sig. Det har varit en lång dag, berättar hon när hon kommer tillbaka, de kritstrecksrandiga skräddade byxorna utbytta mot ett mossgrönt workwear-ställ.
– Det är den enda dagen jag kan göra press den här veckan, då har de tryckt in allt. Jag jobbar på en film just nu i Västerås, det är inspelning varje dag.
När vi ses är det måndag, på kvällen är det galapremiär och på fredagen går Lisa Langseths nya film The Dance Club upp på bio. Ett spretigt gäng förenas i uppror mot diagnossamhället genom att fuldansa på offentliga platser. Nils spelar psykologstudenten Johannes, som gör sin PTP på den profithungriga privatmottagningen Care. Alva är Rakel, en labil konstnär som fungerar som ledare för den omaka danstruppen.
– Vi är ett stort gäng som ska gå och se den på fredag på Sergel, familj och vänner, berättar Nils. Det var mitt initiativ, men nu börjar jag undra vad jag dragit igång. Jag tycker om filmen väldigt mycket, men det känns skitnervöst också. Jag har aldrig varit i den här situationen innan.
Att känna personen man ska spela med är ju att föredra
Nils är kanske mest känd som den osympatiska braten Vincent i Young Royals, och från Arv på Dramaten. Alva har synts i Eagles på Svt och Barracuda Queens på Netflix. Vi har flera gemensamma vänner och springer in i varandra ibland, på Snövit eller Blecktornskällaren, eller trottoaren utanför. Det var ungefär den relationen Nils och Alva hade till varandra innan de började filma.
– Jag hade träffat dig på någon drink på Sturehof tror jag, säger Alva. När du skulle komma in på provfilmning mot mig så visste jag ju vem du var, men jag var lite blyg.
– Jag spelade Arv 80 gånger i veckan då, säger Nils. Jag var så trött att jag inte förstod vem Lisa Langseth var, jag hade inte träffat henne innan. Jag såg ut som en påse skridskor i ansiktet.
– Det är väl självklart egentligen, men att känna personen man ska spela med är ju att föredra, fortsätter han. Så det var väldigt skönt att vi sen klickade så bra inför att vi skulle börja filma. Det är konstigt med det här jobbet, för det kan hända att det inte alls blir så. Så ska man spela ett gift par, men funkar inte privat.
Det här innehållet är exklusivt för betalande prenumeranter
Prenumerera nu för att få tillgång till allt vårt innehåll och hålla dig uppdaterad med våra nyhetsbrev.