Om du någon gång besökt valfri bar kring korsningen Katarina Bangata/Ringvägen är chansen stor att du har sett Carl HS, eller Carl Hjelm Sandqvist som han egentligen heter. Kanske i köket på Bambi, vid en bardisk på Duvan eller på scen nere i Snövits källare. Vi ses dock på Östermalm, några timmar innan Carls spelning och releasefest för hans tredje soloalbum Dirt Bike Meditations i Lilla Baren på Riche.
Grattis till skivan. Det är ändå den tredje på lika många år. Är utgivningstakten ett medvetet val eller har det bara blivit så?
– Jag försöker hålla en stadig puls. Men jag har behövt komma ikapp känslomässigt. Ofta när jag släppt skivor har jag ju gått igenom saker samtidigt, jag har hamnat i nya relationer och börjat skriva om det direkt. Sedan tycker jag ändå att även om det är snabbt i andras ögon, att det har gått långsamt. Jag har alltid hunnit gå vidare från en skiva när den väl är ute.
– Innan jag släppte den senaste har jag känt, “Fan jag borde sluta med musik och skriva romaner istället. För det här går åt helvete.”
Det känns ännu mindre lukrativt.
– Ja, verkligen. Men det känns mer socialt accepterat som gamling. Det kan man leva med som 50-åring.
Gamling? Skulle du lägga ner med musiken som 34-åring? Men ja, inom litteraturvärlden är du ju ung.
– Exakt, då skulle jag vara en ung debutant. Jag har en plan på att skriva en sexnovell. Jag har en idé som jag känner att “fan, det här skulle nog kunna funka”. Men så fort jag släppte skivan kände jag att jag inte var färdig med musiken, utan att det är något jag måste fortsätta göra. Utmaningen nu är att inte upprepa sig.
Det tycker inte jag att du gör. Det är väldigt blandade stilar på nya skivan. Min favoritlåt är Co star girl.
Det här innehållet är exklusivt för betalande prenumeranter
Prenumerera nu för att få tillgång till allt vårt innehåll och hålla dig uppdaterad med våra nyhetsbrev.