Första säsongen av Industry hade premiär på HBO i november 2020 och trots det svala mottagandet kände jag direkt att den hade något. Det kändes lite som Skins, fast istället för brittisk arbetar- och medelklass i Bristol var det nyexaminerade ungdomar på en investmentbank i London som jobbade hårt och festade hårdare.
Trots de ljumna recensionerna och svikande tittarsiffrorna fick serien grönt ljus för en andra säsong. Och en tredje. Den fjärde säsongen, som hade premiär för en vecka sedan, har hyllats så gott som unisont.
I takt med att serien vuxit har de orutinerade skådespelarna Marisa Abela, Myha’la och Harry Lawtey vuxit till stora stjärnor. Namn som Kit Harrington, Charlie Heaton och Kiernan Shipka har tillkommit – men i och med den fjärde säsongen har seriens själva hjärta, den fiktiva investmentbanken Pierpoint & Co, lagt ner.
Bon tog ett snack med seriens skapare Konrad Kay och Mickey Down om Industrys framtid, deras kärlek för företagsthrillers och egna misslyckanden i finansvärlden.
Marcus Ekemar: Grattis till säsong fyra! Ni har precis varit på premiär i New York med röda mattan på Regal Union Square. Hur var det?
Mickey Down: Säsong ett kom under Covid så då hade vi en “digital premiär”, det kändes inte som att det hände på riktigt. Det gick inte att greppa. Nu har vi haft stora premiärer i New York med stor publik för säsong tre och fyra. Det har varit helt otroligt att se mottagandet hittills.
Marcus: Mottagandet har verkligen varit bra. Skådespelarna Marisa Abela och Myha’la har båda pratat om att den fjärde säsongen är en nystart, och ni har sagt att ni ser de första tre säsongerna som en trilogi. Vad ser ni för framtid för Industry efter Pierpoint?
Mickey: Det tillåter oss att expandera serien. Utanför Pierpoint, utanför de fyra väggarna på ett finansinstitut. Serien startade med att följa ett gäng unga människor som började jobba på investmentbank, och det var i princip för att jag och Konrad varit unga människor som började jobba på investmentbank. Medan serien har växt upp och mognat har vi också mognat som skapare och numera regissörer. Serien har börjat handla mer om det vi tycker är intressant.
Inte för att vi tycker investmentbankers verksamhet är ointressant, men vi tycker allt runt investmentbanker och det finansiella ekosystemet som de bara är en beståndsdel i är väldigt intressant och ligger i tiden. Vi vill försöka skriva om vart vi tror att världen är på väg och hur vi känner att tidsandan håller på att förändras. Det är därför säsong fyra handlar om det den gör.
Men vi försöker verkligen se till att allt förankras i relationerna mellan karaktärerna. Serien har blivit mer genrefokuserad i den här säsongen, det är en konspirationsthriller, och dramaturgin känns väldigt annorlunda jämfört med de tre första säsongerna. Den fjärde säsongen har ett driv som inte hade varit helt malplacerad i en corporate thriller från 90-talet. Men när det kommer till kritan är det fortfarande samma karaktärer vi såg i säsong ett som 21-åringar som klev in på Pierpoint. Då hade de ingen makt alls, nu ser vi dem navigera i en värld där de har lite mer makt.
Marcus: Du nämner själva finansvärlden – jag läste i en annan intervju där någon sa “Mickey, you realise you don’t actually like finance – you like finance films” till dig.
Mickey: Haha, vi har alla våra olika skäl att börja med investment banking. För mig var det någon form av grupptryck. Jag var tvungen att skaffa ett jobb. Jag var i slutet av min universitetstid och jag hade ett behov av att känna att jag gjorde något av mitt liv. Finans var och förblir en språngbräda till någon sorts identitet som jag var på jakt efter då. Det tillät mig att ta på mig en kostym och i princip cosplaya vuxen. Samtidigt behövde jag inte tänka på vem jag var som person eftersom att jag alltid, på en pub eller fest kunde säga “Jag jobbar inom finans, jag jobbar på Rothschild”.
Då var jag mest intresserad av allt som hörde till – slipsarna, kostymerna, filmerna och romanerna. Det är jag fortfarande intresserad av, men idag är jag mycket mer fascinerad av finansvärlden och vilken central roll den har i systemet vi lever i.
Marcus: Jag tror aldrig att jag hade börjat jobba med reklam om det inte var för Mad Men.
Mickey: Haha, exakt.
Marcus: Säsong fyra känns råare och mer cynisk än tidigare säsonger. Vad fick er att ta serien i den riktningen?
Det här innehållet är exklusivt för betalande prenumeranter
Prenumerera nu för att få tillgång till allt vårt innehåll och hålla dig uppdaterad med våra nyhetsbrev.