Det våras för heterosexualiteten. Eller, egentligen lever väl heterosexuella i en evigt blommande vår. Men på senare tid har flera framstående popstjärnor som tidigare varit loud and proud försiktigt börjat sniffa på normativitetens prunkande rosor.
Popartisterna JoJo Siwa – känd som ett av barnen från realityserien Dance Moms – och Fletcher har under sommaren orsakat stor debatt på de flatigaste delarna av internet. Under sin medverkan i årets säsong av Celebrity Big Brother hittade Siwa kärleken i Chris Hughes och “kom ut” som queer istället för lesbisk. Fletcher har länge sjungit om kärlek mellan kvinnor och vunnit en stor, lesbisk fanskara, men i juni släppte hon singeln Boy där hon avslöjade att hon är kär i en kille. Vi tycks se ett bakslag för förra årets “sapfiska sommar”.
I The L-Word kallas sådana som Siwa och Fletcher nedlåtande för ”hasbians” – alltså have-been-lesbians. Ordet bär med sig en känsla av svek, men egentligen borde det inte vara så negativt laddat. Självklart kan en människas olika identitetsmarkörer förändras under livets gång. Jag själv är exempelvis en hasby – en have-been-enby. Det visade sig att min oförmåga att uppbåda en känsla av kvinnlig könsidentitet egentligen handlade om att, som Monique Wittig skriver, kategorin “kvinna” endast får sin betydelse inom ramen för heterosexuella relationer, vilket jag inte var intresserad av. Men identitetsresan icke-binär → lesbisk via Wittigs formulering “lesbians are not women” skapar förstås inte lika stor uppståndelse, eftersom det fortfarande handlar om en normbrytande identitet.
Dessutom har kritiken mot Siwa, Fletcher och Billie Eilish – som gjorde stor sak av sin kärlek för tjejer i fjol men nu dejtar en man – mindre gällt det faktum att bi- och pansexuella kvinnor dejtar bi- och pansexuellt, mer att dessa popstjärnor har kapitaliserat på en queer estetik som de nu lämnar bakom sig när hotet mot HBTQI-personer stadigt växer. En i mina ögon helt rimlig kritik.
Samtidigt är det tydligt att den största boven i dramat är hur statiska vi vill ha våra identitetskategorier, inte minst när det gäller sexuell läggning. De som först identifierar sig som bisexuella för att sedan komma ut som lesbiska kan få höra att de förstärker fördomen om bisexualitet som en fas. De som gör den motsatta resan, från lesbisk till bi, kan å sin sida bli beskyllda för att reproducera idén om att lesbiska går att “omvända” om de bara hittar rätt kille.
Det här innehållet är exklusivt för betalande prenumeranter
Prenumerera nu för att få tillgång till allt vårt innehåll och hålla dig uppdaterad med våra nyhetsbrev.