Stockholm som modestad är skiftande, få saker har varit beständiga över tid.
Gatorna har fyllts upp av internationella kedjor som säljer kläder till vrakpriser. Det svenska modeundret kom och gick. Prominenta namn inom svensk design såsom Ann-Sofie Back, Diana Orving och Stefan Söderberg (som sedan 90-talet gått från Acne via Hope till Adnym), har flutit runt i någon slags större konstnärlig, kreativ sfär och rört sig mellan märken och uttrycksformer.
I all denna förändring har JUS stått kvar, som en fast, stabil punkt.
Brunnsgatan är en bakgata i stans myller. 2002 flyttade JUS dit från sin tidigare lokal på Birger Jarlsgatan 22. Under de 30 år som butiken funnits har sortimentet skiftat, från 90-talets utbud med klubbmärken som Xüly Bet och Maharishi, dj-gig och cd-skivor till dagens vuxna, mörka värld av Comme de Garçons, Yohji Yamamoto, Maison Margiela, Dries van Noten, Ann Demeulemeester och Rick Owens.
Det dessa märken har gemensamt är att de slagit igenom som en del av en större anti-mode-scen med bas i Paris på 80-talet – med undantag för Rick Owens som dök upp i Los Angeles något decennium senare. Genom att jobba med mycket mörka toner, dekonstruktion, asymmetri och att bryta med rådande normer om smickrande silhuetter tilltalade, och tilltalar, dessa stilar den designintresserad kunden som inte identifierar sig med det glossiga, trendiga och uppenbara modet. En person som bär en Comme-kostym kommer gärna vilja berätta för dig vilket geni Rei Kawakubo är, som genom sin dystra, dekonstruerade stil utmanat ideal och maktstrukturer.
Det här innehållet är exklusivt för betalande prenumeranter
Prenumerera nu för att få tillgång till allt vårt innehåll och hålla dig uppdaterad med våra nyhetsbrev.