Det blåser kallt i Köpenhamn. I stora rockar, smala stövlar och originella huvudbonader försöker man hålla humöret uppe mellan visningarna på CPHFW för höst/vinter 2026. Det är min första gång på någon annan modevecka än Stockholms, jag växlar mellan att låta mig bli imponerad av mängden människor och produktionsnivån och att ifrågasätta varför jag ens rest hit.
Bland annat för att det under veckan är roligare att titta på de andra visningsbesökarna än på kläderna som rör sig ner för catwalken.
Det räcker inte med bra design för att bli minnesvärd på Köpenhamns modevecka. Han Kjøbenhavn visade kreationer i Tunnelfabrikken ute vid hamnen och fick svartklädda gäster att vallfärda den 20 minuter långa isande promenaden från metron. I och runt en ring med draperade tyger gick modellerna i dramatiska kreationer med vassa silhuetter och långa släp som smutsades ner i den leriga, grusiga marken. Allt insvept i rök och flimrande ljus till techno av D1MA. Modellerna såg ut som varelser som långsamt rörde sig i mörkret på en främmande planet. Detta koncept, att låta modellerna kämpa sig fram i avant garde-kreationer i hård blåst på opraktiska underlag kanske inte låter särskilt revolutionerande, och det är det inte heller. Sedan Demnas Balenciaga har det blivit en allt vanligare riktning för de lite tuffare kollektionerna. Däremot tycker jag inte att man behöver underskatta effekten det ger när man sitter där bara för att man sett det förr.
Det här innehållet är exklusivt för betalande prenumeranter
Prenumerera nu för att få tillgång till allt vårt innehåll och hålla dig uppdaterad med våra nyhetsbrev.