Det är inte lätt att känna sympati för den moderna fotbollen. De stora fotbollsklubbarna ägs av statliga fonder, vars förvaltare bortprioriterar mänskliga rättigheter, miljardärer och fotbollskonglomerat med enkom kommersiella intressen. Sändande tv-bolag försöker tråka ut tittarna med ändlösa statistikkavalkader och meningslös data som ”xG” (förväntade mål). För att inte tala om VAR (Video Assistant Referee) – som inte kommer ge sig förrän alla spontana glädjeyttringar ersatts med 100% korrekta domslut. Vi har också den genomkorrupta agentbranschen med kopplingar till gängkriminella som utpressar klubbar för att tjäna pengar åt sig själva och sina spelare. The list goes on.
När världsfotbollen rör sig allt längre från de vanliga människor som sporten en gång riktade sig till ligger det nära till hands att nostalgiskt blicka bakåt. Att försöka hitta historier i periferin av det som sker på fotbollsplanen som påminner om hur bra det kunde vara.
Detta är precis vad två nya stockholmsbaserade fotbollsfanzin gör. Det första kallar sig Trequartista och proklamerar redan på den första sidan ”Fotboll är kultur, kultur är fotboll”. Trequartista är det italienska namnet för den, enligt tidningen själva, utdöende spelarpositionen som rör sig i ytan mellan anfall och mittfält. En roll som förknippas med några av de mest estetiskt tilltalande spelarna genom historien – Zidane, Totti och Maradona. Med ett manifestliknande anslag förklarar man krig mot det tråkiga mätandet: xG-siffror, scoutingverktygen WyScout och ”progressive passes” samt ”recovery runs” – buzzwords moderna Premier League-supportrar självsäkert slänger sig med.
Det här innehållet är exklusivt för betalande prenumeranter
Prenumerera nu för att få tillgång till allt vårt innehåll och hålla dig uppdaterad med våra nyhetsbrev.