Nu på lördag är det den andra augusti, och det är inte bara finaldagen för Stockholm pride, med ett överdåd av klubbar och fester att välja mellan. Det råkar också vara ettårsjubiléet för Jools Lebrons "very demure, very mindful"-Tiktok. Två händelser som sammanfaller och berättar en större historia om hur drag queens och transkvinnor börjat ses som politiska hot, samtidigt som de utnyttjas som marknadsföringsploj.
På fredag, den första augusti, hålls drag-galan Glampocalypse på Trädgården, med den svenska alternativa dragartisten Ruccola Hängbjörk som värdinna. Samtidigt ligger ett rivningshot över klubbverksamheten som ett mörkt moln, ett hot som alla partier i Stockholms stad utom Sverigedemokraterna åtminstone säger sig vilja avvärja. Varför SD motsätter sig Trädgårdens existens låter jag var och en lista ut själv, men det är väl rimligt att anta att det inte är helt orelaterat till hur partiet varit framgångsrikt i att föra upp den, fram till alldeles nyligen, helt folkliga och okontroversiella underhållningsformen drag på den politiska agendan. Jag minns en barndom med After Dark i Mello och Babsan som barnprogramledare, en figur med en engelsk förlaga i Lily Savage.
Som Sanna Samuelsson påpekade i en krönika från 2023 apropå den svenska upplagan av RuPauls Dragrace finns det ett problem med drag som barnkultur "eftersom det riskerar att infantilisera uttrycket och ta bort udden”. Men barn är inte det enda hotet vad gäller uddlöshet, utan även hur ett manér inspirerat av Dragrace Ballroom-slang införlivats i mainstreamen, på samma gång som faktiska queerpersoner marginaliseras.
Det här innehållet är exklusivt för betalande prenumeranter
Prenumerera nu för att få tillgång till allt vårt innehåll och hålla dig uppdaterad med våra nyhetsbrev.