"Teater är ett sätt att få betalt för att umgås med vänner och underhålla sig själv"

Den 16 augusti hade Dimes Square Stockholm premiär. Föreställningen skildrar en grupp cyniska, statuskåta kulturarbetare på spektrumet lovande till kulturman, som inte unnar varandra någonting men mer än gärna snyltar av varandras ladd. En Metropolitan för den postironiska generationen, som visar hur sorgligt och sårbart det blir när det självutnämnda konstnärliga avantgardet är för upptagna av att konkurrera till döds för att längre förmå någon annan form av närhet.

I rollerna syntes: Clara Cronhielm, Isidor Olsbjörk, Albin Duvkär, Jonathan Brott, Nora Kruse, Ludvig Köhler, Evelina Jakobsson Potenciano, Myrna Lorentzson, Elis Monteverde Burrau, Johan Holmberg och Hannah Wikforss-Green, som numera utgör frigruppen Autodramatik. Hannah översatte och regisserade även Matthew Gasdas originalmanus, och Gasda flög till Stockholm för att se slutföreställningen den 21 september.

Nedan följer ett samtal mellan Hannah och Matthew, om den politiska miljö Dimes Square är en sorts reaktion på, hur det går till att översätta en platsspecifik kulturell krets och stämning, och vad han tyckte om Stockholmsuppsättningen.

Mitten av september, utanför Clandestino på Dimes Square

Hannah Wikforss-Green: Hur mår du efter igår? Vi borde kanske berätta för folk att vi var ute på Bacaro och drack Fernet med ett gäng.

Matthew Gasda: Helt slut.

Wikforss-Green: Du sms:ade mig innan det här och berättade att du jobbade till fem i morse –

Gasda: Snarare till sex.

Wikforss-Green: Jag fattar inte hur du orkar. Du går ut och super och sen går du hem och jobbar. Själv blir jag helt mentalt utslagen efter två klunkar vin.

Gasda: Haha. Min teori är att det har med saffran att göra. Fernet Branca köper upp en stor del av världens saffran och nu har det upptäckts av de här biohacking-killarna.

Wikforss-Green: Typ transhumanistgrabbarna?

Gasda: Precis. Saffran är jättedyrt, så det har inte riktigt funnits som ett kosttillskott, men ett livsförlängningsmärke säljer det nu. Jag kan inte dricka en öl och sen sätta mig och skriva, men Fernet funkar.

Wikforss-Green: Men tar inte alkoholen bort hälsoeffekten av saffran...?

Gasda: Det beror på. Man ska ju inte alltid skriva full. Men jag gick faktiskt till gymmet vid fyratiden i morse –

Wikforss-Green: Du är galen.

Gasda: – och sen gjorde jag te på schisandra, ett kinesiskt medicinalbär. Det piggar verkligen upp och är nyttigt. Schisandra spetsad med Fernet är faktiskt fantastiskt.

Wikforss-Green: Är du intresserad av biohacking?

Gasda: Min nästa pjäs kommer faktiskt handla om Bryan Johnson.