Year0001 om brytningen med Yung Lean: "Det är en sorg att förlora vänskapen"

Våren 2015 landade allt i Emilio Fagones knä.

– Det var en väldigt stökig tid. 

I över ett år hade han varit ute på turné som manager åt en då 18-årig Jonatan Leandoer, som precis slagit igenom internationellt som Yung Lean. Debutalbumet Unknown Memory kom hösten 2014, innan dess hade Lean redan spelat över hela Europa. Efter sin nordamerikaturné hamnade Jonatan i Miami. Hans amerikanska turnémanager Barron Machat ordnade boende och en studio vid havet. 

Tanken var att Yung Lean och artistkollegorna Yung Sherman och Bladee skulle spela in ett nytt album. Men det vilda turnélivet, med intensivt festande och knarkande, fortsatte också i Florida. Efter några månader drabbades Yung Lean av en drogrelaterad psykos, och Barron omkom i en bilolycka. 

– Turnélivet tar väldigt mycket energi, säger Emilio. Jag hade redan jobbat dygnet runt i vad som kändes som en evighet. Sedan dog Barron och Jonatan hamnade på psyket. Allt var väldigt sorgligt, samtidigt som jag kände stor press att styra upp situationen. 

Hemma i Stockholm befann sig managern Oskar Ekman också i ett svårt läge. 

Hans klient Lorentz hade efter drygt ett års arbete i Oskars studio på Kungsholmen släppt Kärlekslåtar sommaren 2014. Det blev ett av årets mest hyllade album och Lorentz nominerades till fem Grammisar, flest av alla artister det året. Men på galan belönades han bara med en statyett i hiphopkategorin. Oskar var besviken över att Lorentz inte utsetts till Årets artist, men tröstades av de lovande framtidsutsikterna.

Han föreställde sig Lorentz som en etablerad arenaartist, men hans klient delade inte visionen. 

– Lorentz ville trap out. Han ville skaffa flätor och rappa på hårda trapbeats. Jag såg en annan riktning för honom, mer som en blandning av Drake och Mauro Scocco, men han ville styra båten själv. 

– Det slutade med att han sparkade mig. Det tog väldigt hårt, även om jag idag kan se att jag fortfarande hade mycket kvar att lära mig inom manageryrket. 

Den våren, 2015, stod Oskar utan uppdrag med en osäker framtid. Emilio, nyligen hemkommen från Miami, föreslog ett möte. De hade lärt känna varandra som managers för två av Sveriges största hiphoplöften. Yung Lean och hans samarbetspartners i Drain Gang och Sad Boys spelade in sin tidiga musik i Oskars studio. 

De skulle bara ta en kaffe, men istället drogs mötet ut till en lång promenad runt Tantolunden. Emilio hade ett behov av att prata om kaoset under turnén, om att vara manager åt en knappt vuxen artist som redan upplevt många tragedier så tidigt i sin karriär. Han sökte en affärspartner som kunde hjälpa honom. Någon att dela sin vision med. 

Utöver dramatiken i Miami väntade nämligen en rad juridiska frågetecken. Yung Leans första album låg hos Barron Machats skivbolag och var knutet till ett amerikanskt distributionsavtal. Vem som egentligen ägde rättigheterna var oklart. 

– Allt var uppe i luften, säger Oskar. Vi kontaktade Barrons pappa Steven och försökte få honom att skicka över all dokumentation: avtal, kvitton… Vi väntade på avräkningar kring vad musiken tjänat in så vi kunde betala artisterna, och säkra masterrättigheterna till Jonatans musik. 

– Men Steven vägrade lämna ifrån sig materialet.

Oskar och Emilio behövde skapa en stabil grund för Yung Lean och övriga medlemmar i Sad Boys/Drain Gang. De beslutade att starta ett företag som både skulle fungera som management- och skivbolag. 

– Artisterna vi jobbade med hade alla så starka konstnärliga uttryck och viljor, säger Emilio. Vi tyckte att det bästa vore att skapa en sorts white cube, en neutral plattform så stor att varje artist fritt kunde presentera sin vision. Syftet var att fullt ut hantera deras karriärer utan att begränsa deras kreativitet. 

Oskar utvecklar:

 – Hela verksamheten uppstod ur behovet av en fungerande struktur. Vi skulle ta hand om alla affärsmässiga och administrativa delar av deras karriärer, och artisterna kunde fortsätta göra musik på sina villkor. Men vi såg oss själva som managers – managers som också släppte skivor. 

Så föddes Year0001, uttalat “year one”. Företagsnamnet valdes av Emilio och symboliserade en ny början – ett första kliv bort från stökigheterna. 

Samtidigt som de juridiska frågorna drog ut på tiden saknades filerna med musiken som Lean spelat in i Miami. De låg utspridda på olika hårddiskar och ingen visste riktigt var de fanns – tills det visade sig att allt låg samlat hos Steven Machat. 

– Det var som ett heltidsjobb att få tag på filerna, säger Emilio. När vi väl lyckades så återstod att göra klart skivan. Jag minns att jag satt med [producenten] Gud i studion i Stockholm, han hade inte varit med i Miami när låtarna spelades in. Det var väldigt speciellt. 

– Jag försökte bara finnas där och stötta så mycket som möjligt. 

Så småningom tillfrisknade Yung Lean. Släppdatum för hans andra album Warlord sattes till februari 2016. Men bara några dagar efter tillkännagivandet läckte Steven Machat demoversionerna på nätet. När Year0001 lyckades plocka ner det ofärdiga materialet svarade han med stämning. En långdragen rättsprocess inleddes, och det skulle ta flera år innan Emilio och Oskar till slut fick rätt.

Äntligen kunde de börja blicka framåt.